Vecka 52

Måndag 23 dec:

Idag har vi varit hos veterinären för att kolla upp Dinos kropp efter penicillinchocken/kraschen. Och vi kunde konstatera att Matte hade helt rätt, han har slagit sig duktigt och det sitter bakdelen. Han har slagits sig på kotan höger bak har fått sig en smäll och syns på röntgen och ultraljud med detta läker bra och inget bekymmer. Bekymret är att han har tuffsat till kotorna över korset och det syns både på röntgen och utltraljud, kanske även bäcken har fått sig en kyss.... Vet tror han blir bra! Det finns behandling/medicin men eftersom han är ung och växer och vi har gott om tid att läka så börjar vi med att han får vila sig i form i 2 månader och då återbesök. Är det ingen förbättring få vi tänka om. 

Dino-pojken kommer att sova som en stock inatt. Så många olika intryck och så mycket miljöträning han fått idag! Och vad duktig han har varit!!! Han har även varit uppkopplad digitalt med mojäng mellan öronen, på korset och på höger fram! Vilka fiffiga saker de har idag för att se hur de rör sig både på rakt och böjt spår!!

Tisdag 24 dec: 

Julafton! Dino fick ärva Figges fina tomteluva och vi har idag tagit våra första tomtebilder½!

Och efter att övat så mycket igår på veterinärstationen så uppträdde Dino väldigt världsvant idag när vi gick över på "andra" sidan stora stallet! Vi var till och med inne i stora stallet och provade spolspiltan, där bästa hovis vill stå!

Övning ger färdighet!

 

Onsdag 25 dec:

Mental träning står idag på schemat! Vi går dit man spolar benen, klaffsar i vatten/gegga/pölen och det verkar inte vara något bekymmer nu. Tvekar lite men kliver i. Idag levlar vi upp och sätter igång vattnet. Målet är att han ska våga stå kvar när jag kommer med slangen. Jag vill inte tvinga honom utan vill att han ska besluta sig för att stå kvar och lita på att Matte inte utsätter honom för fara och att han vågar trots att det känns lite läskigt. Att föra slangen till honom fungerar inte för då backar han. Så då får Matte tänka om, och kom på att då lägger vi slangen på marken medan den sprutar lite lite vatten och så går vi förbi närmare och närmare.

Till slut så pyser det lite vatten på benen och fy sa Dino och lyfte snabbt på benet. Men vi kom närmare och närmare och han blev modigare och modigare och till slut så vågade han ta steget att kliva förbi riktigt nära!! Synen är obetalbar när ser hur stolt han gjort det! Han slank förbi mycket snabb men han vågade! Och han vågade ytterligare en gång och då var den mentala träningen över för denna gången!!

Sedan stod vi kvar och bara hängde och snackade "skit" en stund! Och då var han så trött att han var tvungen att börja gäspa!! 

Jag är ganska säker på Dino-pojken tar sig en tupplur som vanligt i eftermiddag.

Torsdag 26 dec:

Repeterar gårdagens mentala träning där vi spolar benen! Fick även rapport om att det busades i hagen idag!! 

Fredag 27 dec:

Idag lagar vi staketet ordentligt! Dino övervakar så det blir riktigt gjort! Det är kallt ute och det märks att hästarna är lite piggare och mer taggade! Fick idag låna en mätsticka för att mäta Dino, men den ville han då rakt inte att jag skulle ställa jämte honom och mäta. Så vi får låna den fler dagar och fortsätta öva, för Matte ska minsann ta reda på hur hög han är nu!!

Lördag 28 dec:

Övar vidare med mätmojängen och idag kunde vi "mäta" det var inte helt korrekt men tänker att de kan vi nog göra i morgon! Dino är just nu i alla fall över 160, men inte mer än 162. En lagom höjd tycker Matte som genast har bestämt att han kan stanna på den höjden!

Idag har vi även dammat av lite gamla kunskaper från den tid då Matte studerade lite Akademisk Ridkonst. Om vi nu ska jobba mycket från marken och för hand för att stärka upp Dinos bakdel så kan det ju göra det på ett organiserat sätt! Vem vet, vi får kanske till en snygg levad så småningom :D 

Så vi övade stillastående i boxen (koncentrationen hos Dino finns inte på annan plats ännu) att Dino skulle kunna vända/böja bålen lite åt de olika hållen, och att Dinos huvud skulle följa Mattes hand upp och ner och åt sidorna. 

Och som den tonåring han är så tycket han att det här var ju en jäkla tråkig uppgift! Men vi gjorde små små framsteg om Matte är nöjd med. Även Matte måste ju lära om sig!

Söndag 29 dec:

Lilla skrutten och Matte går till ridhuset och kollar läget, det kändes som om han var sugen på att springa lite men det gjorde han inte. Han tog några varv i båda hållen och sedan fick det räcka. Vi glömde hämta och prova mätmojängen och utföra en "slutmätning" så det får bli i morgon i stället! 

Vi fortsatte att öva med att Dino skulle följa Mattes hand och jo minsann så gick det ibland lättare och i bland inte alls. Konentration..... liksom tryter :D